måndag 26 april 2021

Kejsarsnitt på Xtra

Ibland blir det inte som man tänkt sig, Xtra kom igång med sin valpning i fredags vid lunch. Men tyvärr hände inte så mycket och efter rådfrågning med annan uppfödare började vi leta efter veterinär som kunde ta emot oss och det var ju lättare sagt än gjort. Vi ringde till fyra olika veterinärer men ingen kunde ta emot oss. 

Tillslut fick vi komma in till Blå Stjärnan i Göteborg, en bilresa på ca 2,5h. Så vid ca 22.30 satt vi i bilen med hund och allt. Sedan var det bara att ge sig ut på vägen och som tur var var det inget trafik att prata om så vi kom ner runt 01. 
På grund av corona fick endast en person följa med hunden in och det föll denna gång på mig, Emelita, men jag hade hela tiden telefonkontakt med farmor och farfar i bilen. På vägen ner hade hade vi alla tre en enda tanke och det var att valparna var döda och det endast gällde att rädda Xtra.
Xtra var absolut inte dålig, pigg och allert var hon och hon hade inget vidare värkarbete, men hon hade hela tiden grönaktiga flytningar som i sig inte är farligt. Det kommer sådan flytningar men då bör en valp komma inom ca 1h, det gjorde det inte denna gång och vi väntade lite för länge eftersom vi inte hade jättekoll på detta. 
Väl inne på Blå Stjärnan gick det ganska fort, vi blev inskrivna och Xtra blev röntgad och där kunde de se att den första valpen låg fel, men ryggen mot. Det blev kejsarsnitt direkt. Det skulle ta ca 1h, det var nog en av de längsta timmen i mitt liv. Vet inte hur många varv jag gick runt i rummet vi fick eller hur många gånger jag läste om försäkringsbeviset... 

Men efter ca 1h kommer en veterinär in med en handduk och den handduken låg en liten valp! Jag var så inställd på att alla var döda så jag blev både glad och chockad. Dessutom visade det sig vara en tik! 
Där och då bestämde jag mig för att hennes namn blir Ikka, har velat mellan Ikka och ett till. Jag förstår nu vad de som får barn menar med att man vet vilket namn barnet ska ha när man ser det första gången. 
Tyvärr dog hennes två syskon, men Ikka och Xtra mår efter omständigheterna bra. Medans Xtra vakande fick jag sitta med Ikka och ha henne vid min hals och massera henne samt sitta under värmelampa. 

Vi blev kvar på Blå Stjärnan fram till 05-tiden och ingen av oss hade sovit något alls den natten och vi hade en bilresa hem på ca 2,5h med en loj/groggy Xtra. Men allt gick bra och jag(Emelita) var vaken i ca 28h på raken! Kan ju medge att jag varit jetleggad hela helgen och även idag(måndag). 

Eftersom Xtra fick kejsarsnitt så gick hon miste om mycket som gjorde att hennes mjölkproduktion inte satte igång så vi har fått stöd mata Ikka och fått sprutor av veterinären som ska sätta igång mjölkproduktionen. Vi märkte skillnad redan första dagen på Xtras mjölkproduktion. Just nu verkar allt flyta på bra och Ikkas utsikter ser bra ut. Hon är så älskad redan och jag längtar tills hon är 8 veckor och kan flytta hem till mig. 
Inne i rummet på Blå Stjärnan. 


När jag fick sitta under värmelampan med Ikka. 

Hemma med Ikka och Xtra första dygnet. 

När Ikka och Xtra träffas första gången och
Xtra är fortfarande groggy. 

En trött Ikka sover på mamma Xtras tass,
bästa sovplatsen om man frågar Ikka!



// Pysslas Kennel

söndag 4 april 2021

Valpar väntas på Pysslas Kennel! 🐾🐾🐾

"Valpar väntas efter Mariebergs Xtra och Klavreskogens Zacko. Båda föräldradjuren kommer från starka jaktlinjer.
Zacko är viltspårchampion. Pga av familjära orsaker kom han igång först förra säsongen med sina jaktprov. Han har startat en gång med 1:a pris på rådjur. Sedan satte vintern och pandemin stopp för ytterligare prov.
Xtra är också viltspårchampion men vi har inte tagit ut championatet än. Hon visar stor jaktlust men då löptid brukar infalla mitt i jaktsäsongen har det ställt till det. Men planen är att komma till start nästa säsong. Eftersom hon är känslig med sina hormoner, har vi i samrådan med veterinär valt att ta en kull då det kan lugna hennes hormoner.
Båda hundarna är ögonlysta utan anmärkning.
Valparna säljs till jagande hem där hunden är en familjemedlem.
Valparna föds runt den 19e april och kommer vara levernasklara i juni, vi vet inte hur många valpar hon väntar. Jag som uppfödare tror på denna parning och kommer själv att behålla minst en valp i kullen. Jag vet att de kommer bli bra och trevliga jakt- och familjehundar eftersom jag själv äger tiken och hanen har vi haft mycket kontakt med under åren. Så jag vet hur de fungerar i hemmet och i skogen.

Vid frågor eller eventuell bokning nås jag på: 070 - 36 48 618, skicka gärna ett sms innan så ringer jag upp eftersom jag jobbar olika tider på dygnet.
Nedan här finns bilder på hundarna samt deras stamtavlor.




fredag 4 oktober 2019

Jakten är äntligen igång igen! 🍁

Nu är jaktsäsongen i gång på riktigt. Vi var givetvis ute på premiären, Xtra fick jaga först. Hon börjar nu löpa precis så det går lite si och så med dreven, men hon hade en hare på benen i ca 15min.
Släppte och kom tillbaka i samma löpa, bra det. Det var tyvärr det ändå hon hittade då.
3e Oktober gjorde vi sista släppet innan löpet var i full gång och då fick hon tag i ett ensamt hondjur som höll på springa över mig! 😮
Men även där bara en kortare drev, men då drevdjuret försvann ur såten var det lika bra hon släppte. Precis innan vi var tillbaka till bilen så sprang hon på en hare som hon hade ett kortare drev på innan den lurade bort henne. Men nu blir det vila tills dess att hon löpt klart, under tiden får Pejla och Glenn jaga. 😊
Henny löper hon också, men kanske att gamle Alfred 15 år och 8månader kan få jaga en kort stund. Det beror på om han själv vill. 🍁🐾💕
Xtra med matte Emelita 

Pejla som kommer tillbaka

//Emelita, Pysslas Kennel

söndag 18 november 2018

Full fart i skogen

Det har varit väldigt tyst här nu, men nu ska vi uppdatera er lite om vad som hänt.
Xtra har sakta men säkert börjat jaga och det har skjutits tre rådjur för henne. Det 3e och sista rådjuret hade hon drivit i 20min innan Emelita avslutade. Undra vilken som var mest stolt, Emelita eller Xtra?!
Mariebergs Xtra. 
För övrigt så jagar vi på med de andra hundarna och alla går bra nu. Henny och Glenn går riktigt bra i skogen, Pejla har nyligen opererat bort sin livmoder efter en inflammation så hon har gått si så där denna säsong.
Idag fick även Alfred jaga lite, han var lös i 45min och drev ca 20min av dem. Han sprang så pass snabbt och var så nära rådjuret att min pappa inte hann att koppla upp honom. Men det var roligt att få höra hans skall eka genom skogen igen! Han fyller ju 15år i februari!

// Pysslas Kennel

onsdag 23 augusti 2017

Nytt Xtra tillskott i familjen! 😍

Hej!
Sedan sist har det hänt en hel del, vi har fått en ny familjemedlem! 😊 Pysslas Digelo (Alfred) har blivit pappa till 4 tikar. 😊
Så hemma hos Agneta och Sven-Åke, är det nu full fart med lilla Xtra! 😊 Namnet är valt eftersom vi ingen mer hund skulle ha egenligen. Men vi var ju tvungna att köpa en när Alfred fick bli pappa. 😊
Så nu finns det nya förhoppningar om att kenneln ska fortsätta sin avel framöver! 😊





// Pysslas Kennel

tisdag 24 januari 2017

Dålig uppdatering

Tyvärr har uppdateringen varit dålig här. Men nu ska vi se om vi kan sammanfatta och uppdatera lite oftare. 😊

Tyvärr har några taxar lämnat oss nu sedan sist, Pysslas Dick, Pysslas Fanny och Pysslas Elsa har fått vandra över och jaga på andra jaktmarker. Men än har vi några kvar. Och Emelita har valt att ta hand om Rödhakens Pejla och fått henne att börja jaga.
Tyvärr kan inga valpar ta på henne, då vi har åldern emot oss, men vi har nu en fungerande jakthund till.

Om deras resa finns att läsa på Svenskjakt.se.
Svensk jakt -visst går det att jaga in en vuxen hund

Nu finns även en Facebook grupp med namnet "Pysslas Kennel" där vi ska samla så många som möjligt som har anknytningar till våran kennel, någon som äger en Pysslas Tax eller en avkomma efter en Pysslas! 😊

På bild: Rödhakens Pejla



// Pysslas Kennel

fredag 13 november 2015

Känslan av när dina skall tystnade för alltid...

Igår var det dagen då människor över hela Sverige tände ljus för att hedra vargdödade hundar. Hemma hos mig var det tända ljus och en stunds eftertanke.
För om några dagar är det den 19e November. Den dagen ingen i våran famlij kommer glömma. Det var den dagen farfar startade deras avelstik på ett drevprov, ett drevprov hon aldrig kom hem ifrån.

Pysslas Ester


Pysslas Ester hade drivit på bra, hon hade ca 10minuter kvar av provet, så farfar skulle bara göra ett sista släpp för att få ihop tiden så provet blev godkänt.
Ester drar iväg på ett sök, hon börjar med några väckskall sen blir det tyst, dödstyst. Farfar kolla GPSn, Den visar att hon sitter ner, ca 100meter från farfar. Minuterna går, sen tappar han kontakten med GPSn, den visar endast ett fråge tecken. Efter lite ytterligare tid visslar farfar för att få in henne.

Till saken hör att Ester är den enda tax jag sett farfat eller någon blåsa in på 200meter, trots fullt drev. Ester kom alltid när man ropade. Alltid... Men inte nu. Inget hände.
Farfar åkte runt för att låna en annan handenhet i hopp om att den skulle visa vart Ester var. Det hade nu mörknat. Farmor och farfar hade letat hela eftermiddagen.

Det är när det mörknat på kvällen min mamma ringer för att säga att Ester inte kommit tillbaka från sitt drevprov. Men de trodde att hon gått i gryt och de skulle leta imorgon igen. Ester hade aldrig gått i gryt någonsin tidigare, men någongång måste vara första tänkte jag.
Jag packade för att sedan åka hem och hjälpa till dagen efter och för att jaga med jaktlaget.

Dagen efter slutar min pappa lunch (Sven-Åke och Agnetas son) för att hjälpa till att hitta Ester, jag sätter mig på bussen hem vid 14 tiden någongång. När jag nästan är hemma och ska kliva på sista bussen för att komma hem ringer mobilen, mamma ringer för att kolla hur det går för mig och vilken tid jag är framme.
Sen berättar hon att pappa hittat Ester död, varg hade tagit henne. Just där och då gick luften ur mig! "Varg! Va faan de finns ju inga vargar där, han jagade ju inte Värmland med henne", var första kommentaren.
När mamma och farmor mötte upp mig vid bussen sas inte mycket alls, inte på vägen dit pappa och farfar väntade på oss heller. Det fanns inget att säga, Ester var död..
Jag minns så väl skylten vi svängde in vid och än idag får jag obehagskänsla av skylten.

När pappa anslöt sig i letande så hoppade GPSn  igång och pappa lyckades hitta henne under en ung gran/tall. Hon låg ihopkrupen som om hon sov. Farfar ville inte tro på vad pappa sa, han ville bara försöka väcka Ester till liv..
Rovdjursspårare kom till platsen och konstaterar att de var varg. Farmor och farfar tog med dig Ester hem.




Dagen efter skulle vi jaga med jaktlaget, alla samlades som vanligt, men inget var som vanligt. Nedstämd stämning och ingen var något vidare sugen på att jaga, ingen ville släppa sina hundar.
Även om det inte var på våra egna jaktmarker som Ester blev tagen. Men ingen ville chansa.

När en jakthund blir tagen av varg då drabbas inte bara ägaren av hunden, hela familjen drabbas, nära och kära. Jaktlaget drabbas också. För jakthunden är inte bara en hund, det är en familjemedlem, en o gänget i jaktlaget.

Och för de som läser detta och tänker kommentera "det dödas fler hundar i trafiken" eller "släpper man hunden där der finns varg får man skylla sig själv", då ska du läsa det här så slipper du kommentera.
Hade vi vetat att de fanns varg i området eller i närheten hade vi aldrig skäppt Ester, ingen hund är värd att offra till varg. Det finns ingen som skulle vilja att ens hund blir tagen av varg. Det var ingen som informerat om att varg fanns i området, Länstyrelsen visste om det. Men de gav ingen information.

Att det dör mer hundar i trafiken, det gör det enligt vissa. Men med dagens teknologi har du möjlighet att se om ett drev går emot en väg eller ett störee vattendrag, du har möjlighet att genskjuta och avsluta drevet innan både drevdjur och hund kommer till skada på vägen. Men en varg kan du aldrig se på en gps och förhindra på det sättet. För även om du jagar på ett ställe där det inte finns varg kan du aldrig vara 100% säker. Vargen vandrar och kan vara på genom resa just där du släpper din hund.

Jag är även fullt medveten om varje gång jag släpper min hund att han inte till 100% kommer med mig hem. Men med varg så ökar risken markant att min hund inte kommer med hem, och så kommer jag aldrig släppa min hund..
// Pysslas Kennel, Emelita